Anita Songtext
von Sven‐Ingvars

Livets skål och min Anita, uti glömskans dryck
Jag vill känna varma vita jungfrulemmars tryck
I materien vill jag röna, riktigt ha i famn
Det som anden språk det sköna givit såsom namn

Jag vill andas blott Anita, blott Anita, se
Känna endast varma vita lemmars rörelser

Högt man prisar konstens njutning, den är kall och arm
Emot väsens sammanslutning, kärlek barm mot barm

Sinnlighetens makt är kuvad av en trång moral
Dygden, stel och överskruvad håller långa tal
Dumheten har funnit mycket, fann till slut ett fynd
Som föll folket uti tycket, sinnlighet är synd

Sedan dess har kungasonen, son av kung Natur
Av den vise dygde fånen sparkats ut som djur


Icke mer han vågar modigt visa sig bland folk
Men han hämnas, hämnas blodigt med förgiftad dolk

Sen när halva mänskligheten ruttnat ned i grund
Mördad av anständigheten kommer segerns stund
Då skall dygdens makt den sanna ärva den som ljög
Sinnligheten skall sin panna bära stolt och hög

Kropp med ande skall bli enat och ett hjärta fritt
Med den kärlek, fri och renad, männska skall bli vitt

Därför, därför ljuva flicka, blott till hjärtat lyss
Låtom oss varandra dricka i en kyssars kyss

Rodna kind du lockom flutna på ditt sköna sätt
Blicka ömt till hälften slutna ögat du gör rätt
Häv din vita barm och bölja, du har rätt därtill
Vet att oskuld kan dig följa hur långt du vill


Älska, älska min Anita med din själ och kropp
Oskuldsfulla varma vita ljuva rosenknopp
Livets skål och min Anita, uti glömskans dryck
Jag vill känna varma vita jungfrulemmars tryck