Vem ser ett barn Songtext
von Peter Jöback

Konsten att överleva, lärde jag mig när jag var sju
Jag var den enda vän jag hade, likadant då, som nu
Och när jag skapade min drömvärld - i mitt rum
Hördes röster där nerifrån, fulla av hat och hån
Min mammas gnat, min pappas arrogans
Som om jag inte fanns
Vem ser ett barn med ambitioner, när han tycks trög och stum
När hans föräldrar ser en främling, ointressant och dum
Vem ser ett barn som låser in sig
Som blir sjuk av allt väsen där utanför
Tror att han bara stör
Som aldrig ber om nåt för egen del
Bara tror han gör fel
När jag var tio flydde min far
Utan ett ord till dom som blev kvar
Han hade visat klart att jag inte dög
Jag var en mes och troligen bög
Jag trodde hans sorti skulle dra
Mig och min mor närmre varandra


Hon fick ett samtal redan då samma kväll
Sen blev hon var mans egendom
Och hennes säng var aldrig tom
Jag stängde dörr′n och ögonen
Men jag fick höra samma gamla ljud igen
Jag tog den breda enkla vägen, utan att känna skam
Med min talang och med min hunger, tog jag mig alltid fram
Vem ser ett barn som saknar vapen
Utan värn står han kvar, alltid sist i kön
Likgiltighet hans lön
Mina triumfer fick hon aldrig se
Varför skulle jag be...
Vem ser ett barn som inte orkar slita sig loss till slut
Det var min tro, min heta önskan, att det var vägen ut
Känner hon aldrig någonsin saknad, eller sorg
Känner hon att det finns ett band - bara nå'n gång ibland
Jag skulle aldrig våga ringa hem
Tänk om hon säger
"Vem?"