Hoppas det ska gå bra för de yngre också Songtext
von Håkan Hellström

Jag heter Rune Stellan Karlsson
Stuveriarbetare. Jobbat i hamnen i 25 år. Innerhamnen
Tackar mina arbetskamrater för att jag har fått ställt upp här och
Hoppas det ska gå bra för de yngre också
Det var ju så va
Javisst, man va ju piskad änna te å stanna för man
Hade två barn å försörja och käring och hele fan ja
Så kom man upp på asken. Det var låst
När klockan va åtta. Ja då fick man stå vid enarmarn
En gubbe fick hålla i armen. Och så fick man stå där och vaska sig
20 grader kallt
Och sen sitter dom där uppe på hamnarbetskontoret
Och visar fotografier 1954. Hur bra vi hade det
Då hade dom vart på Hotel Eggers och fotograferat badrummena där
Vi hade la fan inte en dusch en gång
Vi hade skoj men vi hade ett jädra sketjobb
Vad vi vill göra här, det är att bygga den goda staden
Jag skulle kanske vilja säga om bockkranen där borta att
Det är ju ett sånt här exempel på en signal ett märke
Som minner om den gamla tiden och som vi tycker ska vara kvar här


För du kan ju själv tänka dig
När jag åkte från Kallebäck klockan sex på morgonen
Och cyklade ner till husasken på Allégatan
Och var där halv sju till utropet
Finns inget arbete
Fick stanna kvar te klockan nio. Fanns inget arbete
Fick stanna kvar te klockan halv tolv. Fanns inget arbete
Fick stanna kvar te halv fem eventuellt och få sig lite övertid
Fanns inget då heller. Cykla hem te Kallebäck igen klockan fem
Utan att ha tjänat fem öre
Utan förlorat 30 öre för att jag har druckit kaffe
Man måste ju ha en macka och lite kaffe
För det va ju ett missnöje över hele hamnen va
Det gick och jäste hele tiden
Så det behövdes bara en liten jävla
Tändsticka vettu så brann hela hamnen
Det blir förmodligen ett varvsmuseum
Ovanpå den här kranen så bygger man kontor
Konferenslokaler, kanske nån restaurang
Utsiktsplattformer man åker i moderna hissar upp och ner
Tittar du på hur city ser ut så är nåt halvt äppel
Moderna hissar upp och ner
Det var ju så att vi hade en stuveriarbetare
Som vi kallade för lammkotletten
Och han hade ju emaljöga, kotletten
Så kalvade en länga över lammkotletten
Och lammkotletten kom under
Han låg ju där skadad, alla rusa till
Och där kom styrman, besättningen och hele
De trodde det var nån sån
Jävla brandlarm eller nånting vettu
Och ambulansmännen kom, titta till han där och
Naturligtvis hade dom ju oturen dom kollade ju då ena
Ögat där och råka öppna emaljögat
Han e dö, säger dom. Så vakna han då. Så säger
"Nej!" Skrek lammkotletten. "Jag lever
Det e ingen fara!"