Söndermarken Songtext
von Lars Winnerbäck

Så som himlen ser ut
En tisdag över skolans kommunala korridorer
Klockan fyra i oktober
Strax innan det mörknar
Och det luktar från bespisningen
Av halvhjärtad husmanskost
Och löven ligger klistrade mot marken

Gråvita skyar, tandläkarväder
Nån grävmaskin som sliter upp
En cykelväg vid fotbollsplan
Och nyponbuskar, nyponbuskar
Hela vägen nyponbuskar
Ser jag när jag blundar
Och nånstans där så blev jag den jag är nu


Jag ser gitarren i butiken
Symbolen för att skolka
Sagan om ett uppror
Drömmen om en högre höjd, ett sjörövarskepp
Som blåser rätt in i Los Angeles
Stjärnorna som glittrar
Och ingen jävel når mig nånsin mera

En enda ambition
Att få brudarna från Berga
Att skratta eller gråta
Och rymma över taken
Bort från regelboken, stöveltrampet
Tegelväggen, la isla bonita
Och de brandgula stolarna man staplar på varandra

Parkeringshus byggdes
Ett litet steg för människan
Ett stort steg för betongen
Och den rotlösa känslan
Som ännu ett hinder
På vägen mot den råa romantiken
Och gitarren i butiken
Och flykten över taken


Man la klossar över ängen
Med små fönster och dörrar
Det var slogans överallt
Från alla medelbeiga firmor
Och en skivaffär i centrum
Som ett hål genom kulissen
Ut i verkligheten, drömmen
Ut till färgerna man bara ser på bio

Vi bilda band och blåste ringar
Drog med handen genom jorden
Fyllde naglarna med lera
Av all yta som vi skrapa
För nånstans under lagren
Av tätortstimotej
Bredde stora världen ut sig
Utan farthinder och Konsumkort och nypon

Vi satte båtarna i bäcken
Vi såg dem flyta in i tunneln
Kanske vidare mot Vättern
Och kanalen ut till Nordsjön
Över vågorna mot Irland
Ut på havet och sen blåsa iväg
Och aldrig komma tillbaka mer
Till bäcken där det började

Jag minns den gräddgula färgen
Den moderna men diskreta
En helhet för det enkla
Bara fälla upp och skruva
Och ändå alltid nåt
Som ville jaga och förvirra
Nåt som inte var Ikea
Nåt som inte hade lösningen i kanten

Jag hör det inrökta ljudet
Från en replokal vid tågstation
Bland speditionslokaler
Och bortglömda depåer
Det stumma, dova skinnet
Och basen som darrar
I gallret och glaset
Och det doftar just som asfalt gör om hösten

Vi gömde Fibban under stenen
Willes vin i busken
Hela dungen var ett mikro-Vegas
Ladan bytte hänglås
Och ovan allt en himmel
Liksom silad ifrån kusten
Med det lilla som blev över
Efter vågorna och stormarna och skummet

Jag kan inte återvända
En brottsplats måste vila
Flyktbilen är dumpad
Stålarna är rena
Nu bygger vi ett nytt hem
Startar upp och börjar om
Söndermarken jagar mig, men
Jag är inte där

Jag är inte där
Jag är inte där
Söndermarken jagar mig, men
Jag är inte där
Mattias Blomdal