Mitt land Songtext
von Alf Robertson

Jag är en kran i Göteborgs frihamn en disig morgon
Och jag är en kyrkbåt vid Siljans strand
Jag är figuren Rosenbom i flottans Karlskrona
Och jag är Bohusläns karga stenar och sand

Jag är Riddarfjärdens klarblå vatten
Och jag är busstationen på torget i Söderhamn
Jag är Kungsgatans blixtrande ljus om natten
Och jag är alla blommorna i Roslagens famn

Jag är Vingas salta, friska västvind
Och jag är Hälsinglands trollska susande skog
Jag är sommarhagens svängande trägrind
Och jag är bordet på en gammal söderkrog

Jag är Djurgår′n och Brynäs på Hovet
Och jag är Thore Skogman i Malmö Folkets Park
Jag är en badande unge på sommarlovet
Och jag är Smålands skogbevuxna mark


Jag är eftermiddans Aftonblad
Och Expressen och kvällens Aktuellt i TV1
Jag är den väldiga PUB och NK stressen
Och jag är mera Värmland än en värmlänning nånsin har sett

Jag är midsommarstången på den gröna ängen
Och jag är adventsstjärnans blekröda ljus
Jag är Lucian med kronan och kaffe på sängen
Och jag är lördagskvällsdansen i Åmåls Folkets Hus

Jag är midnattssolens mäktiga sken
Och jag är ett paket ifrån Ellos i Borås
Jag är Violen från bokhandeln i Flen
Och jag är stämpeluret hos Asea i Västerås

Jag är Povel Ramel och jag är Evert Taube
Och jag är Pettersson-Berger i treans kanal
Jag är kostym från KappAhl i en garderob
Och jag är Karl XVl Gustaf i Vita Havets sal

Jag älskar mitt land och människorna som bor här
Även om jag naturligtvis ifrågasätter ett och annat av sådant som händer omkring mig
Men kärleken och känslan för det land där jag är född och där jag lever
Den kan ingen ta ifrån mig

För de milsvida skogarna och alla älvarna och sjöarna och människorna, de är en del av mig själv
Och människorna som bor här, dem tror jag på i en värld som ibland inte riktigt vet vad den vill
Men jag är glad över att jag får leva och att jag får bo i Sverige