En vänlig grönskas rika dräkt (Sommarpsalm) Songtext
von The Real Group & Eric Ericson

Sommarpsalm, Text 1889 von Carl David von Wirsen,
Melodie 1933 von Waldemar Åhlén,
Wörtliche Übersetzung: Dietmar Maschke, Helén Meyer-Keller
1.En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtesängar.
Ein freundlich grünes Kleid geschmückt hat Tal und Wiesen.
Nun streicht des Windes warmer Hauch die lieblichen Blumenwiesen.
Och solens ljus och lundens sus
och vågens sorl bland viden förkunna sommartiden.
Und Sonnenlicht und im Hain das Säuseln
und wogendes Rauschen in den Weiden verkünden uns die Sommerzeit.
2.Sin lycka och sin sommarro de yra fåglar prisa.
Ur skogens snår, ur stilla bo framklingar deras visa.
Ihr Glück und ihre Sommerruh preisen überschwänglich die Vögel.
Aus Waldes Gehölz, aus stillem Nest erklingen deren Weisen.
En hymn går opp med fröjd och hopp från deras glada kväden
från blommorna och träden.
Eine Hymne ertönt mit Freude und Hoffnung von deren glücklichem Gesang
von Blumen und von Bäumen.
giv, att jag aktar främst ditt ord och dina nådesunder.


Doch du o Gott, der unsere Erde so schön macht in des Sommers Stunden,
gib, dass ich achte am meisten dein Wort und deine Gnadenwunder.
Allt kött är hö och blomstren dö och tiden allt fördriver,
blott Herrens ord förbliver.
Alles Fleisch ist Heu, und Blumen sterben, und die Zeit vertreibt alles,
nur des Herren Wort verbleibt.
4.Allt kött är hö. Allt flyktar här, och snart förvissnar gräsen.
Hos dig allena, Herre, är ett oförgängligt väsen.
Alles Fleisch ist Heu. Alles flüchtet hier, und schnell verwelkt das Gras.
Bei dir allein, Herr, ist ein unvergängliches Wesen.
Sin ande giv det nya liv, som aldrig skall förblomma
fast äng och fält står tomma.
Sein Geist gibt neues Leben, das nie verblühen soll,
auch wenn Wiesen und Felder leer stehen.
5.Då må förblekna sommarns glans och vissna allt fåfängligt:
Min vän är min och jag är hans, vårt band är oförgängligt.
Da möge verblassen des Sommers Glanz und verwelken alle Eitelkeit:
mein Freund ist mein und ich bin sein, unser Band ist unvergänglich.
I paradis han, god och vis, mig sist skall omplantera,
där intet vissnar mera.
Im Paradies kann er, gut und weise, mich schließlich umpflanzen,
wo nichts verwelket mehr.