Ishavets dimma Songtext
von Teodor Wolgers

Jag var barn, seglade
Dimman kom
Tät, tät
Jag tog ner seglen
Öarna, skärgården försvann
Orädd drev jag i ett strandlöst okänt hav
Långt, långt, långt, långt borta Kvävda röster som ropade mitt namn
Jag svarade inte, jag svarade inte
Ångest i fjärran för en som själv är trygg
Fullkomligt tyst satt jag
Din säng, ett skepp i dimman, du och vår kärlek som passerar förbi mig
Nära, oåtkomligt och försvinner