På yttersta grenen Songtext
von Py Bäckman

Och de sprang genom regn
Men de anade sol och höll varandra hårt
Vilken slump hade fört dem tillsammans
Ett ord och känslan av rätt
Kanske visste de vad som var nära
För de trotsade alla förbud
De sprang genom regnet och anade sol
Och kanske en längtan en aning om liv
Det fanns ingen rädsla och inget förnuft
Det fanns bara värme i regn
Och stjärnorna föddes och dog
Men vad är ett under
Du ser vad du vill se Kryp ihop bara vila
För här är du trygg sa en röst
Och hon dog och hon föddes
Igen till ett lugn mitt i en extas
Och hon skrattade åt sina tvivel
Skall jag lida så lider jag sen
Men nu vill jag rena min själ och min kropp
Som regnet får öknen att snabbt blomma upp
Och pråla i färger från himmel och jord
Och om jag skall sprängas till stoft
Så skulle det glittra som dagg
I alla nyanser av liv som du ville se


Hon är här och hon vet
Att det kommer en tid
Som kräver sitt pris
Han är där han är ung i sin tro
Och så fri att hon måste le
Man kan höra att gudarna skrattar
Men hon dansar i träden igen
Och sjunger om narrar och ändlösa hav
Och fåglar bland törnen och frihet och krav
Och änglar i vinden och änglar som gav
En aning av värme i regn
När stjärnorna föddes och dog
Så hon blev ett rymdskepp av eld
Som gick i en bana av guld
Där tiden var ord inte tid
Och livet var liv inte ord
Där tiden var ord inte tid
Och livet var liv inte ord