Maskrosbarn Songtext
von Mange Hellberg

Jag föddes på St: Görans men jag lovar livet blev ingen fest.
Jag fick ju pappas ögon men han spela bort vårt liv på en häst.
Så vi satte oss på tåget jag och mamma och bara åkte nånstans.
Inget mera kvinnojouren och aldrig mer ambulans.
Vi hamnade i Sundsvall i en etta långt bort ifrån dig.
En farsa utan kärlek är som ingen farsa alls enligt mig.
Så jag började i ettan med att glömma att du en gång fanns.
Och skulle vi ses igen så är det du som åker ambulans.
Jag blev ett maskrosbarn.
En ful fasad för sanningen.
(För sanningen)
Ett maskrosbarn som snart blev van behandlingen.
(Behandlingen)
Var inte feg - Säger jag till mig själv.
Jag hittade mig själv i en trappuppgång 95.
Allt var bara kaos och jag kände det är dags att gå hem.
Så jag viskade till snuten: "Kan ni köra mig hem till min port".
För jag visste hela tiden att jag skulle kunna bli något stort.
Jag flyttade ner till stockholm för att göra mitt livs karriär.
Och jag byggder upp ett luftslott som slutade sisådär.


Så jag flydde hem till Norrland för att börja om en gång till.
För att hotet under sängen hade blivit min spegelbild.
Jag blev ett maskrosbarn.
En ful fasad för sanningen.
(För sanningen)
Ett maskrosbarn som snart blev van behandlingen.
(Behandlingen)
Var inte feg - Säger jag till mig själv.
Genom all misär.
Ser jag ju denna tiden som den jag faktiskt är.
(Som den jag faktiskt är).
Så vart du än begär.
Hade jag inte kommit hit om jag inte hade varit här.
(om jag inte hade varit här).
Jag blev ett maskrosbarn.
En ful fasad för sanningen.
Ett maskrosbarn som snart blev van behandlingen.
ag blev ett maskrosbarn.
En ful fasad för sanningen.
(För sanningen)
Ett maskrosbarn som snart blev van behandlingen.
(Behandlingen)
Var inte feg - Säger jag till mig själv.