Koppången Songtext
von Helen Sjöholm

Här är stillhet och tystnad, nu när marken färgats vit
Från den trygga, gamla kyrkan klingar sången ända hit
Jag har stannat vid vägen för att vila mig ett tag
Och blev fångad i det gränsland som förenar natt och dag

Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
Har förenat de själar som finns med oss här i tiden
Och jag vet att de som har lämnat oss har förstått att vi är
Liksom fladdrande lågor så länge vi är här


Och där bland gnistrande stjärnor som förbleknar en och en
Kommer livet väldigt nära som en skymt av sanningen
Vi är fångar i tiden som ett avtryck av en hand
På ett frostigt, gammalt fönster som fått nåd av tidens tand

En sekund är jag evig och sen vet jag inget mer
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan
Jag är här och mitt på en frusen väg finns det värme ändå
Fastän snön börjar falla och himmelen blir grå

Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
Har förenat de själar som finns med oss här i tiden
Och jag vet att de som har lämnat oss har förstått att vi är
Liksom fladdrande lågor så länge vi är här