Kultur Songtext
von Allan Edwall

Nu har jag flera lärda skrifter läst
Som handlar om naturen
Och kommit fram till det att människan är specifik
Det som en mänska gör till något särskilt
Är förvisst kulturen
Det finns bland andra skapta varelser ej någon slik

Ty bland de varelser som saknar själar
Och lever livet i okunnighet
Som stirrar dumt och andas in med gälar
Finns inte alls nån mänsklighet

Bland djuren härskar måttlös anarki
Och alla själ som skater
De har ett dumt och oklokt sätt att lösa ett problem
Men mänskan konsulterar tvärtemot
En duktig psykiater
För att få bot för sina allergier och ekse


När älgfar kutar planlöst kring i skogen
Och tuggar i sig utav löv och barr
Styr mänskopappan sina steg mot krogen
Att bättra på sin magkatarr

Från det att människan var någonting
Som gick på alla fyra
Har hon nu långsamt rest sig opp och går omkring på två
Så att hon snabbt kan kila in till sig
Och leva som en myra
I hus som tyckes upp till Herren Gud i himlen nå

Men djur är faktiskt ena jävla klantar
Som jämt och samt gör bort sig överallt
Och inte har de vett att bära vantar
När det om vintern blåser kallt

I stallet kossor brukar stå och glo
I dislande på säden
De vänder åter samma gamla tugga ut och in
Blott till det yttre liknar detta våra riksdagssammanträden
Där man om allmän egennytta ivrigt lägger vind

Visst är det fred som präglar militären
När de till tänderna vill rusta opp
Visst är det fredens bild man får av hären
Av framtidskärlek, tro och hopp


Visst är det själens blyga sympati
Ej djurisk lust som drager
När man mot fnaskkvarteren någon gång sin kosa styr
Visst är det män från gamla kulturella fina samhällslager
Som trycker Piff och Puff och Paff och liknande lektyr

Men bland de varelser som saknar själar
Och lever livet i okunnighet
Som stirrar dumt och andas in med gälar
Finns inte alls nån mänsklighet