Inga-Lill Songtext
von Allan Edwall

Och tänk vad skönt det är att bo på landet
När man är gammal och behöver ro
Jag tycker synd om dem som inte kan det
Och tvingas att i stadens myller bo

Och är man tyst och still och heter Ingalill
Då får man som man vill och tiden räcker till
Och tänk så skönt det är att bo på landet
När man är gammal och behöver ro

Sen posten ägnats utlokalisering
Så slipper man gå dit och stå i kö
De vet väl ändå med telegrafering
Ifall man skulle sjukna in och dö

Och äntligen har de lagt ner butiken
Där slapp man från en annan motighet
Man slipper bli förbannad och besviken
Att inte osten finns i plastpaket


Jag reser in till stan när jag ska handla
Det är en svår och spännande bedrift
Att sig till ung och djärv turist förvandla
Som står vid vägens kant och tigger lift

Men är man tyst och still och heter Ingalill
Då får man som man vill och tiden räcker till
Ja tänk så skönt det är att bo på landet
När man är gammal och behöver ro

Visst är man kanske lite isolerad
Och saknar människor av kött och blod
Men man är ändå rikligt kompenserad
Av trettio tummar stor som en kommod

Och varken katten eller jag befarar
En hastig död i hunger eller svält
En fyrahundra liters box bevarar
Allt käk som jag från staden har beställt

Och är man tyst och still och heter Ingalill
Då får man som man vill och tiden räcker till
Och tänk så skönt det är att bo på landet
När man är gammal och behöver ro