Predikaren Songtext
von Åge Aleksandersen

Rubinsållad glänser brokaden
Framför Ozmas bäddade rum
Men den vise är full av leda
Och hans blick är kall och skum
Bakom förhängets röda skuggor
Väntar nordlandets vitaste famn
Väntar Syriens skönaste sköka
På en konung som glömt hennes namn

Över bordet av guld och rosenträ
Darrar handen slapp och fin
Predikaren, Israels konung
Är trött av kvinnor och vin
Över bordet av guld och rosenträ
Darrar handen slapp och fin
Predikaren, Israels konung
Är trött av kvinnor och vin


Kring kropp som tumlat i synder
Och törstande druckit allt
Faller manteln i hängande tomma rum
Och hjärtat slår sakta och kallt
Hans slavar slumra stående
Han är vaken för länge i natt
Han skriver den vises ordspråk
Med ett stillsamt dödskallt skratt

Över bordet av guld och rosenträ
Darrar handen slapp och fin
Predikaren, Israels konung
Är trött av kvinnor och vin
Över bordet av guld och rosenträ
Darrar handen slapp och fin
Predikaren, Israels konung
Är trött av kvinnor och vin

Predikaren är han och konung
Det är allt den vise vet
Och om fägnadens ande gör sällskap med hans
Det är ock fåfänglighet
Det är gott för det myllrande folket
Att akta herodes bud
Och den som har hedniska hustrur
Får offra åt hedningars gud


Över bordet av guld och rosenträ
Darrar handen slapp och fin
Predikaren, Israels konung
Är trött av kvinnor och vin

Kring pannan gul gå skuggor
Som regntorra moln kring förtorkad kust
Bakom huden en dödskalle grinar
Sitt spe över människors lust