Strändernas svall Songtext
von Ulf Lundell

Hon slänger nycklarna på dej
Som om hon tagit Livets Mening som
Gisslan
Du hör stegen nerför trapporna försvinna
Du har gjort det igen
Du drog själv i repet
Ändå hörde du aldrig varningsvisslan
Du kan inte leva med en kvinna min vän
När ska du äntligen lära dej det?
Nu sitter du där på golvet i hallen
Och skrattar åt hela ide′n
Hon har ben nog att gå sin väg på
Hon har ben nog att hålla dej kvar i sej
Är hon för snabb
För stark för dej?
Du pendlar mellan pojke och man
Ibland tar du, ibland blir du tagen
När lejonen älskar så gör dom det
Med tänder och klor
Hennes ömhet är en blick och ett leende


Nån gång under midsommardagen
Du kan inte leva med den här kvinnan
Aldrig!
Vad är det du försöker dej på?
Hon är fri som ett krig och hon förlorar
Aldrig
Vad i helvete finns mer att förstå?
Soffan omkullvält och trosorna hänger
I kaktusen sen igår
Och din tunga är alldeles blå
Sen han tog över vårdnaden av barnen
Har det setat gamar i träden
Omkring där han bor
Kvinnor
En gammal skolfröken skrev
Långa brev till dottern
Nu skulle hon väl komma på driven
Och börja med hor
Kvinnor
En kvinna vet alltid allt om en man
En man kan aldrig förstå
Hur det är att va kvinna
Ge dej in i ett sanningsspel med en kvinna
Och du vet en sak
Du kan aldrig vinna
Kvinnor Kvinnor Kvinnor Kvinnor
Frihet utan substans
Självständighet utan täckning
Allting kostar, du måste betala
Men hon vill inte betala
Hon vill ha allt ändå, utan insata
Är du man nog att vara man
Bland kvinnor,kvinnor,kvinnor,kvinnor
Kvinnor,kvinnor,kvinnor,kvinnor,kvinnor
Hon kommer tillbaka, hon säjer: Ursäkta
Men jag tror jag glömde mina trosor
Men hon får inte loss dom
Hon sticker sej och blöder och du
Är där med ditt plåster
Sen säjer du: Vänta
Och går ner och köper henne en famn
Rosor
Och du vill ha henne igen
Och du får henne igen
Du är kung untan någon makt alls
Ditt hem är i uppror, men du är förlorad
I en smäktande gungande vals
Du ser inte gamen som sitter på räcket
Och kröker sin skalliga hals
Och sirenerna tjuter och fröknarna svär
Och du vet inte längre vart nånting bär
Telefonerna ringer, terapeutrna där
Säjer: När ska du fatta nånting
Säj oss när?
Det är skott överallt från tusen gevär
Det är din egen arme', din krigiska här
Men det enda du hör
Är strändernas svall
Sen hör du dej själv, du säjer nånting
Gift dej med mej, min vän
Hon skrattar och säjer: Nu igen?