Höstkänning Songtext
von Ola Magnell

Vind och vättar tassar tätt omkring mig
Skuggor smyger längs en esplanad
Ny för en som söker ro för sin grej
Över stopen, över bokens blad

Än en gång, i regnet, får jag se dig
Lösas upp i vimlet – som en fe
Skymningsdofter glömda vill du ge mig
Och allt gott vår jord har kvar att ge

Motorvägen dunkar i mitt öra
Skalda skira sånger ska man göra
Vid de vilda gräsen, under träden
Som ännu får liv av moder jord

Svep din gamla duffel tätt omkring dig
Minns en fläkt av ljung och ljumma bad
Men nog finns det också här nånting, säg
Som har blommat i din döda stad


Ljuset flyr och natten kommer till oss
Skymda världar som har trängt sig på
Dämpar oss en tid och vad de vill oss
Ska vi nog så småningom förstå

Kampen står i dig i samma veva
Andra slåss för rätten att få leva
I sitt land och så den gula säden
Som ännu ger liv åt moder jord

Fly i natten, lyktans ljus förför dig
Och vår tids sirener har förstått
Att du också dras till ljud som stör dig
Och förnekar livet som du fått

Men en tanklös min, ett antytt smicker
Splittrar dig och mig åt tusen håll
Eller är det vinet som vi dricker
Bubblan steg och sprack, godnatt mitt troll

Du kan få min glömda sång att gråta
Du kan få min döda sträng att låta
Längs den långa, mödosamma vägen
Som är kvar att gå på moder jord